1. Behandling av prestanda
Bearbetning av stål till nödvändiga konstruktionsdelar kräver en serie processer, inklusive olika bearbetning (fräsning, planering, borrning), skärning, kall och varm korrigering och svetsning, etc. De tekniska egenskaperna hos stål bör tillgodose behoven hos dessa processer och fenomenet av sprickbildning eller materialskador kan inte uppstå under bearbetningsprocessen. Den goda plasticiteten hos lågkol stål och låglegerat stål uppfyller i stor utsträckning bearbetningskraven.
2. Kallböjningsprestanda
Den kalla böjningsegenskapen hos stål är en omfattande egenskap bedöms av 180 graders bockprov av prover. När stålet är böjd 180 grader vid rumstemperatur anses det vara kvalificerat om ytterytan och sidan inte är sprickade och skiktet inte bildas. Vid böjning tillåts olika böjdiameter D (som kan ändras i intervallet 0,5-3 plåttjockleken) enligt stålkvalitet och plåttjocklek.
3. Svetsbarhet
Svetsbarhet avser stålets anpassningsförmåga till svetsprocessen, vilket innefattar två krav: det ena är att en viss svetsprocess kan säkerställa goda mekaniska egenskaper hos svetsade leder, den andra är att under byggprocessen är det möjligt att undvika känsligheten hos heta (kalla) sprickor i svetsmetall och stålvärmebaserad zon genom att välja lämpliga svetsmaterial och svetsparametrar. Svetsningsevaluering av stål kan delas in i två metoder: diskriminering av kemisk komposition och utvärdering av processtest. Kemisk komposition diskriminering är att bedöma svetsbarheten hos stål med innehållet av kol ekvivalent. Det vill säga alla element som har betydande inflytande på svetsning i stålets kemiska sammansättning omvandlas till kolinnehållet. Karbonelement är inte bara huvudelementet för att bilda stålets styrka, men också det primära elementet att påverka svetsbarheten. Stål som innehåller mer än en viss mängd kol kan inte ens svetsas. Ju högre kolvivalent desto sämre är lödbarheten.